I tisdags förra veckan såg jag en pjäs om Orfeus, uppsatt av Byteatern i Kalmar, och jag tänkte ge lite respons på den, bara för skojs skull såklart, att det är en uppgift i svenska har inget med saken att göra ;)

Pjäsen var inte en regelrätt, uppsättning av Orfeus, utan en tolkning, så de hade ett modernare språk och lagt till och dragit ifrån lite saker.

 ...i alla fall tror jag det, aldrig sett en Orfeus-pjäs förut, men det tycker jag inte har med saken att göra, hehe.

Det var en underhållande föreställning, jag skrattade på mer än ett ställe, speciellt gillade jag Hermes, guden som tar de döda till dödsriket, han var en mycket komisk snubbe. Han verkade en smula... instabil, tyckte jag, men det gjorde honom bara roligare.

Hej igen då, för sista gången nu, Dags att avsluta det här.

Nu är boken slut, och jag tycker den var helt okej. Det fanns många oanade vändningar i handlingen, så jag visste aldrig säkert vad som skulle hända härnäst, och det tycker jag var väldigt skickligt gjort av författaren.

Något jag tycker är fascinerande är hur författaren passar in allt det övernaturliga som magi, drakar och jättar i historien. Det övernaturliga presenteras inte med pompa och ståt, som i modernare sagor, utan nämns nästan bara i förbigående känns det som, och det var en intressant teknik som jag aldrig stött på förut.

Tyvärr måste jag säga att jag inte fick så mycket inlevelse i boken, det fanns liksom ett avstånd mellan karaktärerna och läsaren, man fick egentligen ingen bra koll på hur de fungerade, hur de tänkte eller vad de kände. Alla beskrivningar var något i stil med "han var snygg, stark, modig och bodde i en stor kåk där borta (viftar med näven i en obestämd riktning) och hade massa pengar och en läcker fru"... eller något liknande.

Och det tycker jag är synd, för det är en vacker historia. När boken skrevs var den säkert väldigt väl anpassad till de tänkta läsarna, men tiderna förändras, och boken är (som nog nämnts x antal gånger nu) för gammalmodig för att riktigt tilltala en modern läsarkrest (läs: MIG).

Kort och gott kan jag säga att det var en väldigt blandad upplevelse, med både många positiva och en del negativa inslag.

by ZIM (and remember, lasers)

Hallå igen, åter på egen risk ^^

Läst ut boken nu, så det här blir sista inlägget innan den stora avslutningen. Väldigt vackert och sorgligt slut, tyckte det var bra. Fällde nästan en liten tår. Fast att det skulle sluta med att de båda skulle dö visste jag nog redan, ganska klassiskt för en riddarroman, den ädle riddaren är förälskad i en kvinna han inte kan få, och dör för hennes skulle och vice versa. Nu gäller det bara att komma på något djupt att skriva i den stora slutbloggen, men det löser sig nog.

ciao

// by ZIM

Okej, dags för ännu ett inlägg, som ni läser på egen risk, som vanligt =D

Läst en bit till i boken nu, Tristan och Isolde är på flykt i skogen, och den första av de fyra onda baronerna har nyss dött och fått sitt huvud upphängt i Tristans hydda (tror baronen hette Guenelon). Tycker att boken har tagit en rätt intressant vändning nu, när Tristan och Isolde är på flykt, nyfiken på vad som händer härnäst. Har halva boken kvar nu, ska försöka läsa ut den tills på lördag, men jag återkommer i den frågan.

by ZIM

Okej, det här är första (och efter den här uppgiften förmodligen sista) gången jag skriver en blogg, så jag ber om ursäkt för att följande inlägg kommer att suga rätt hårt, mitt fel xD

Okej, Tristan och Isolde, har läst ungefär halva boken nu, och tycker den är helt okej. Språket och stilen är lite för gammalmodig för mig, men boken är dramatisk och spännande, även om jag tycker att det saknas humor.

Jag blev en överraskad när jag fick reda på hur Tristan och Isolde blev kära i varandra, tyckte att det var rätt otippat, trodde att det var frivilligt och inte på grund av en flaska spetsat vin (hehe).

Har kommit fram till stycket där kung Marc just har fått reda på att Tristan och Isolde är förälskade (i sängkammaren, men dvärgen och mjölet ni vet), och är rätt intresserad av vad som kommer att hända nu, så nu är det dags att avsluta det här och läsa vidare.

by ZIM